Att övermannas av känslor man aldrig trodde man skulle behöva acceptera.
Känslan av att någon begår ett övergrepp på mig som person och det jag står för. Att känna att man kuvas för övermakten och vetskapen om att stå upp för sig och slåss sällan kommer leda till någon förbättring. Vanmakten blir till ångest och ilskan blir till bitterhet. Allt det jag dagligen arbetar för, blir som bortblåst för jag känner mig våldtagen.
Sverige kallnar och människan likaså.
Vad fan skall jag göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar